Det händer en hel del såhär i stundande vårtiden tydligen – insåg nyss att det gått över två veckor sen jag bloggat någonting alls! Jag ber om ursäkt ifall någon har saknat mig!

Jag har bland annat (äntligen) varit i Danmark och träffat en av mina bästa vänner som flyttade dit till sin pojkvän-sambo-nybliven fästman. Att kunna resa någonstans känns så mycket bättre när man fått jobba på att spara ihop respengarna en stund 🙂 Och när man får bo på en soffa och blir bjuden på frukost lunch och middag av vänner som dessutom lagar otroligt god mat, ja då blir inte semestern mycket bättre!

Perfekt budget-lunch på Köpenhamns flygfält – gårdagens rester i en Skyr burk, avnjutes i parkområdet vid parkeringsplatsen utanför terminal 1. +12°C och solsken.

Jag har även stiftat en väldigt nära bekantskap med universitets biblioteket i Kaisaniemi, eftersom ansökningstiden för doktorsstudier är i full gång. Att få ihop en ansökan innebär, har jag fått lära mig, inte bara att planera vad man vill forska i, utan också att träffa flera olika professorer och diskutera idéer och formuleringar och försöka övertala någon/några att vara handledare. Dessutom hade jag totalt fel angående längden på en ansökan – jag hade skrivit utkast till en flera sidor lång forskningsplan, och nu får jag försöka banta ner den till en kort och koncis 1000 tecken lång text!

Jag deltog även i en CV kurs på nätet, ordnad av arbetskraftsbyrån och JoBitti, som jag skrev om i det senaste inlägget. Jag rekommenderar VARMT sådana kurser för ALLA som söker jobb, oberoende om man är nöjd med sin CV eller inte. Jag fick otroligt mycket hjälp av kursen, inte bara med CVns utseende och innehåll, utan även med själva ansökningarna och hurdana slags jobb man kan söka som kan hjälpa en vidare. Jag fick diskutera med handledaren om vilka områden jag är osäker på, vad jag vet att jag vill göra om fem och tio år och vilka områden jag verkligen inte har ett hum om. Vi fick även flera olika alternativ till hur man kan lägga ihop en CV, hur man kan utnyttja visuella medel för att synas i mängden. Men bäst var nog det att man kände att man verkligen hade tid att ställa alla frågor man inte alltid hinner under möten på arbetsförmedlingen, och man kunde prata fritt utan att behöva oroa sig för att någon tror att man är lat eller för kräsen.

När jag inte är i Danmark eller skriver forskningsplan så översätter jag en websida för min mammas företag, går på Kustskeppar kurs och ser ut som ett stort frågetecken i en och en halv timme varje måndag, medan min hjärna försöker skilja på K, Kk, d, m, Kög, Kgv, Fög, Fvg, dep, Dlat, Dlong och så vidare… tur att provet inte är riktigt än, jag behöver nog lite mer tid för att förstå tidvatten och bestickräkning (nej, det är inte att räkna hur många gafflar man har, som jag trodde)

Och så fick jag en arbetsintervju! Till ett absolut drömjobb dessutom! Ingenting är underskrivet eller beslutet än, så jag säger inte mer än så, men nu håller jag nog både tummar och tår så mycket jag kan för att det här ska fungera!!

Såhär mycket håller jag tummarna! Den andra tummen håller också, när det inte håller i telefonen…