En fullspäckad kalender, det är den arbetssökandes bästa vapen, har jag märkt. Jag är relativt ny på detta slagfält som kallar arbetslöshet, men redan under studietiden fick man klart veta hur svårt det kommer att vara att hitta ett jobb, för att inte tala om ett bra jobb. Man fick höra skräckhistorier om alkkisar och uteliggare, om slöa folk som bara ligger på soffan och ser på TV hela dagarna, socialfall som egentligen inte har något hopp om en framtid längre. Och så förstås den alltför ofta upprepade visan om hur ungdomen är så lat nuförtiden, hur ingen vet vad hårt jobb betyder, och om vi bara skulle ha ryggrad till det skulle vi alla borde dra oss ut på gatan och blanka skor och sedan bygga upp ett skoputs imperium och bli den nästa Bill Gates. Så om vi inte har ett jobb när vi blir utexaminerade, då måste det bero på vår egen lathet. Sköna ord att höra när man ska stiga ut i arbetslivet…
Men sannolikheten att det dyker upp ett arbetserbjudande om man sitter hemma och förbannar världen och dess orättvisor är nog försvinnande liten, så det hade jag tänkt låta bli. Dessutom har jag hört att negativitet och världsförbannande ger både magproblem och dålig hy, och ingendera är någonting jag har något större behov av just nu. Däremot är min plan att planera in massvis med program så att jag inte har någon tid över för onödigt grubblande, funderande, oroande, förbannande eller allmänt surande.
Än så länge har jag lyckats bra med att fylla dagarna med yoga på Arbis, storstädning hemma, några tappra försöka lära mig någonting om kvantmekanik och några heldagar med att tvätta mormors fönster (största delen av tiden gick åt till att försöka öppna dessa fönster från sent 1800-tal, utan att ha sönder dem) Hittills har jag märkt att dagar jag endast planerat in ’skriv arbetsansökningar’ brukar resultera i sen sovmorgon, 10-timmars TV-serie maraton och sluta i ett ’nej, är klockan redan 23!’ Antal skrivna arbetsansökningar: två slarviga meningar utan egentligt budskap.
Däremot blir det dagar som redan var fullspäckade med program perfekta tidpunkter för att få ansökningar skrivna! Sådana tidpunkter är till exempel: vid midnatt efter en 12-timmars arbetsdag på sommarjobbet; några extra timmar i Helsingfors centrum mellan kaffe men en vän och träff med systern; en timme i Arbis café efter morgon yoga. Det är sådana tidpunkter då jag inte har tid att intyga mig själv att varje mening jag skrivit är usel, utan endast har tid att skriva, renskriva och skicka iväg.
Visst kunde jag intala mig själv att ansökningarna kunde blivit bättre om jag grämt mig över dem flera dagar, men det har jag svårt att tro. En ansökning, hur välskriven och perfekt den än är, ger inga arbetserbjudanden om den inte skickas iväg. Därför är jag nu påväg ut på en promenad, sedan ska jag träffa en kompis, och däremellan söka efter flera arbetsplatsannonser att ta vara på!
