För en tid sedan skrev jag om hur jag valde ett osäkert sommarjobb framför ett säkert, och efter flera veckor av vänta vänta vänta vänta kan jag nog så småningom känna hur hoppet om att bli kallad till intervju långsamt försvunnit. Jag tror en sista gnutta fortfarande snurrar omkring någonstans kring ena hälen – intervjukallelserna skulle ju komma inom februari, det är två dagar kvar! (en gång optimist, alltid optimist, eller?) Men den rationella delen av min hjärna har nog gett upp redan.
Jag börjar så småningom undra var skon klämmer när jag har så svårt att ens ta mig till intervju stadiet – är det något fel på min CV? det borde det inte vara, den har kollats av flera olika kunniga människor och det ända den kunde förbättras med är, just det, mer arbetserfarenhet. Till vilket jag behöver ett jobb inom min bransch. Vilket jag försöker få. Skriver jag mina ansökningar dåligt? Jag har följt alla konstens regler i att skriva ansökningarna: visat intresse för företaget jag söker till, berättat vad mina tidigare erfarenheter lärt mig om sådana uppgifter som jag nu söker till, skrivit i officiell men ändå personlig ton (mer eller mindre personlig beroende på företaget och uppgiften. Vad gör jag fel??
Vem ska man vara för att få ett jobb? Copyright: Flickr/r000pert
Jag försöker desperat att inte gå med i ’ifrånskyllnings leken’, att inte börja beskylla omvärlden för mina egna misslyckanden. Men då och då kan jag inte hjälpa den viskande rösten i bakhuvudet som envist påpekar ’klart dom inte valde dig, dom har ju säkert en hel hög med 22 åringar som dom hellre tar på jobb, du har ingen chans…’ Jag vill så gärna tro att de som anställer folk skulle inse vad en äldre person (inte trodde jag att jag skulle vara en ’äldre person’ på länge, jag är ju fortfarande ung…?) kan erbjuda, i och med bredare erfarenhet, självkännedom och moget tänkande. Eller kanske alla 22 åringar idag har allt det där? Isåfall undrar jag verkligen vad jag gjort de senaste åren om jag inte har något mer att ge än jag hade för sju år sedan… Jag tycker själv inte om när man grupperar unga och äldre arbetssökanden i olika grupper, för båda alla har ju samma rätt till jobb, och alla har något att erbjuda, vare sig det är erfarenhet, nytänkande, brett kunnande, entusiasm, vidare synvinklar eller kunskap om allt som är nytt inom branschen.
