Mellan jobb

om en arbetssökande konstvetares vardag
Header

Fel levererad post samt utvärdering av egenvärde

06.03.2014 22:31 | Skriven av fannyjohansson i Okategoriserade

Fick idag ett öppnat från Fpa – snälla brevbäraren hade blandat ihop två efternamn med samma begynnelsebokstav och lagt mitt  ’meddelande om utbetalning av arbetsmarknadsstöd’ brev i grannens brevinkast, där det öppnades av misstag. Jag fick därmed ett fint litet meddelande på kuvertet om att grannen insåg misstaget först när hon öppnat brevet.

Arbetsmarknadsstöd - definitivt glädjeämne!

Jag blev glad och tänkte, ’men så snällt att skriva och förklara, och skoj att få veta att grannen också talar svenska!’ Visst dök skammen upp lite tyst bakom örat och viskade ’tänk om grannarna nu kommer att se ner på dig när de fått veta att du är ARBETSLÖS’, men den tanken skyller jag nog mer på mitt egna undermedvetna än på någon annan. Och jag är väldigt glad för att min första reaktion var positiv – jag kan ge mig själv en klapp på axeln för det!

Via den här smått vingliga åsnebryggan började jag fundera kring fenomenet ’självsäkerhet’ och framgång i arbetslivet. Om man tvivlar på sig själv och sina möjligheter att vara framgångsrik, kan det påverka ens chanser att få ett jobb? En person som är övertygad om att de har mycket att erbjuda ett företag kommer antagligen att skriva både fler och bättre arbetsansökningar, och är inte rädd för att satsa på stor och söka till sitt dröm jobb? En person som känner sig obekväm med att ’sälja’ sig själv i en arbetsansökning producerar troligtvis även ansökningar som inte väcker vidare stort intresse hos läsaren.

Jag är ingen expert på området ’arbetsmarknads psykologi’ men det skulle vara intressant att veta hur mycket vi egentligen kan sabotera våra egna chanser genom att undervärdera (eller övervärdera) oss själva och ha felaktiga synpunkter på vad vi egentligen kan göra. Om vår självsäkerhet påverkar vår framgång så mycket som jag har på känn att det gör, då ser framtiden för långtids arbetslösa verkligen ganska dyster ut, en ändlös spiral av misslyckanden och dåligt självförtroende…

I en ideal värld skulle arbetsförmedlingen eller någon dylik instans organisera aktiviteter för att stärka självförtroendet hos arbetssökanden, till exempel via grupp diskussioner där man funderar kring vad var och en kunde erbjuda inom olika yrken. Speciellt bland akademiker skulle det säkert vara väldigt nyttigt att få diskutera med andra akademiker och få komma ihåg den nytta ens egen kunskap kunde vara till. Och som förebyggande åtgärd kunde man ordna liknande grupper på universiteten, så att så många som möjligt skulle stiga ut i arbetslivet med en klarare bild av vad de, konkret, vill jobba med.

Så många idéer, men var finns någon som vill betala för att förverkliga dem… I väntan på denna någon tänker jag nu njuta av att betala hyran!

fDela tTweeta

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

6 svar

  • Nicklas Solin says:

    Hej Fanny, som arbetslös i liknande situation som du är det intressant att läsa om dina tankegångar. Jag känner igen mig i mycket. En återkommande sak verkar dock vara din skam över att vara arbetslös. Har du funderat mera på varifrån den härstammar? Jag har stött på den också hos andra, folk vars världsbild verkar rasa samman, för att överdriva lite, ifall de skulle vara utan arbete ens en månad. En reaktion som jag aldrig delat eller riktigt förstått mig på.

    • fannyjohansson says:

      Du ska vara riktigt glad över att du inte delar den skammen eller förstår dig på den 🙂 Logiskt vet jag ju att det inte är någonting att skämmas över, och när det gäller andra tycker jag aldrig att de behöver skämmas. Men av någon orsak dyker den lilla skammen upp ändå ibland. Om du har tips eller någon fin, filosofisk visdom som kunde få bort den känslan, så lyssnar jag gärna 🙂

  • Carina says:

    Tack för din blogg. Är själv mellan snart klara vuxenstudier och arbetssökande/arbete…. Jag har på senaste tiden läst mer och mer om alternativa sätt att leva eftersom jag höll på ”springa i väggen” i förra yrket. Det är mycket, mycket skrämmande arbetskultur och arbetsklimat vi har i Finland. När vi träffar nya människor – frågar vi inte vad folk har för hobbies, vad de tycker om för musik, vad de läser, sett för film, besökt någon trevlig restaurang…. Utan vi frågar VAD de arbetar med. Hela ens identitet snurrar runt en utbildning, runt ett yrke, ett arbete. En människa är så mycket mer än sin utbildning, sitt yrke, sin arbetsplats! Det jag gör för att hålla självkänslan ovanför vattenytan är ”diverse” distanskurser för kunskapens och intressets skull, samtidigt som jag tar tillfälliga jobb för att få mat på bordet, hur smart det är ….? Med flera barn runt matbordet finns ibland inte de möjligheter man önskar kunna följa. Det jag inte ännu läst i din blogg är om du förkovrar dig i dina fritidsintressen eller letar efter nya intressen eller ny kunskap. Med hopp om fortsatt läsning av din blogg – skön helg!

    • fannyjohansson says:

      Härligt att höra att att min blogg kan vara till nöje 🙂

      Det är alldeles sant, man är väldigt identifierad med sitt jobb, sitt yrke. Medan jag bodde i Skottland var jag förvånad över hur alla definierar sig enligt var man studerade, ’This is Charles, he went to King’s College London for his postgrad’. Vet inte riktigt vilket som är bättre…

      Kurser etc är definitivt bra sätt att hålla sig sysselsatt, just nu går jag på yoga, och på kusteskeppar kurs på Arbis. Jag har själv fått hålla igen lite med nya kurser – jag blir lätt intresserad av nya hobbyn etc, så jag får lite tvinga mig själv att hålla mig till några intressen för att inte bara lära mig en gnutta av tusen olika ämnen 🙂 Hurdana distans kurser har du satsat på? Har du hittat gratis kurser nånstans?

      Och nej usch ang. din sista kommentar, det var verkligen en ganska brutal kommentar från någon som ska vara ens vän! Jag undrar ibland hur folk kan vara så okänsliga om saker de inte vet någonting om själva…

      Ha en bra helg du också, hoppas vädret är fint där också! Och glad kvinnodag! 🙂

      • Carina says:

        Nä, vidare gratis kurser finns inte… Jag har läst både via Öppna universitetet vid Åbo Akademi och distanskurs till högskolor i Sverige. Till Sverige är det definitivt svårt att få plats i dag., för 6-7 år sedan var det inte lika svårt, dock helt avgiftsfritt. Av en studiekamrat fick jag veta att även universiteten i England har gratis distanskurser, men vill man ha kursintyget kostar det en del… Här långt till sydost i landet har det varit fantastisk vårdag!

  • Carina says:

    … Psst . Den tyngsta kommentaren jag fått upp i ansiktet, av en ”vän”, var: ”Är du arbetsskygg?” Då hade jag fött det femte barnet, byggt ett egnahemshus, varit sjuk, hoppat på ett deltidsjobb när yngsta barnet var 1,8 år – arbetsskygg – det var som ett slag i ansiktet…



Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *