Redan under studietiden diskuterades det ofta hur tråkigt livet är när man inte har råd med lyx. En tid tyckte jag också att till exempel lyxiga skönhetsprodukter, naturprodukter och ekologiskt endast hörde högavlönade till. Men när jag verkligen började räkna så var satsningen inte så stor, om manlige tänker efter och planerar. Att leva på arbetslöshets stöd behöver inte betyda att all lyx i livet försvinner. Det är en fråga om att prioritera.

Eftersom jag gick nästa direkt från att vara studerande till att vara arbetslös (hade sommarjobb hela sommaren efter att jag blev klar) så hann jag aldrig vänja mig vid ordentlig månadslön och all lyx det innebär. Det här gjorde det alldeles säkert enklare att hitta sätt att klara vardagen utan att göra den tråkig. Till exempel köper jag ekologiskt så ofta det går (det började jag redan med som studerande) och majoriteten av alla skönhetsprodukter jag använder är ekologiska och/eller mer naturliga produkter. Istället för att köpa billigt schampo och avvända det slösaktigt, så köper jag det dyrare och använder väldigt sparsamt. Att surfa på nätet för att hitta tips om hur man kan använda diverse skafferi innehåll i badrummet har också visat sig vara värt några slantar (matsoda, vatten och olivolja fungerar som utmärkt hårbotten tvätt varannan vecka, utan att kosta tiotals euro/flaska). Visst kostar olivolja och matsoda också, men det blir ändå billigare i längden, även om man får jobba lite extra för resultatet.

Jag har alltid älskat ’burkar’, som det kallas i familjen, dvs diverse krämer och tvålar och oljor, så det krävs lite återhållsamhet att inte köpa varenda fina burk jag hittar. Men däremot har det blivit väldigt givande att lägga ner mer tid på att planera, pröva sig fram, jämföra, söka information på nätet och så vidare, innan jag lägger pengar på en produkt. Man får liksom mer glädje av inköpsprocessen! Därtill lär man sig uppskatta och dra glädje av de små sakerna på flera olika sätt: min senaste satsning  är en nagelbandskräm med doft av mango och kokosnöt – det är som att ha pina colada på fingrarna, och dessutom mår naglarna bra, så jag kan känna mig fin!

Det här är nog en av de delar av arbetslösheten som är betydligt lättare när man är arbetslös som ung, istället för senare i livet. När man precis studerat klart har man sällan bostadslån eller familj att försörja, och kan hushålla med pengarna på ett annat sätt. Om jag bestämmer mig för att betala 20€ för en nagelbandskräm en månad, då är det bara jag som får ’lida’ av den snävare budgeten resten av månaden. Om jag hade barn kunde jag nog inte unna mig sådan vardagslyx. Inte vidare ofta åtminstone. Dessutom har jag den otroliga turen att ha nära relationer med farmor och mormor, och ibland kan jag få en slant som tack när jag har varit hos dem och hjälpt till med diverse. Det är oftast då lyxen unnas!

Om man alltså klarar av att lägga stoltheten på hyllan så kan man ha det riktigt mysigt på liten budget ibland!