Varning – detta inlägga kan innehåller apati och gnäll, samt en tesked tragikomik.

Copyright: Flickr/ Comic Character Creations

Ta eget initiativ, håll humöret uppe, varje dag är en ny möjlighet… visst är de här goda råd som nog hjälper, men ibland orkar man helt enkelt inte vara positiv och framåt strävande. Ibland dyke hopplösheten upp utan varning och så sitter man där och orkar ingenting. Som jag de senaste veckorna.

Det sägs att man orkar så länge man håller sig själv igång hela tiden. Om man stannar upp så stannar man helt och hållet. Jag håller helt och hållet med. Jag blev förkyld för några veckor sedan och njöt ett tag av att ha en legitim orsak att bara ligga på soffan och sova och läsa och se på Netflix hela dagen. Det var roligt i ungefär två dagar, sen blev det bara tråkigt.

I samma veva hade jag hjälpt min mamma, som är företagare, men att planera och ordna deltagandet i en mässa, vilket var uppiggande – jag fick återuppliva mina (knappa) kunskaper i Photoshop, planera montern, hjälpa till med affischer och flyers och delta i själva mässan. Det var väldigt uppfriskande att ’ha ett projekt’. Men så var mässan över, och kvarlevorna av förkylningen tillsammans med tomheten efter ett avslutat projekt resulterade i flera slöa dagar i soffan. Sedan försvann resten av förkylningen, men slöheten satt fast.

Igår, tisdag, kom då den kväll jag hade väntat på länge – Veronica Maggio på Svenska Talande Klubben! Det blev en härlig kväll, verkligen värt de ihopsurrade pengarna! Men så vaknade jag i morse med samma slöhet. Jag tittade på det nytvättade byker som borde läggas tillbaka i skåpet, på pappershögen på stolen som borde ordnas upp, på dammet som borde dammsugas. Och jag som brukar älska att städa och ha det snyggt! Plötsligt blev kontrasten mellan tisdag kväll och onsdag morgon väldigt klar… ojdå…

Så nu är fråga – vad göra när man har tappat lusten att göra någonting? Var får man tillbaka ivern? För såhär kommer jag nog ingen vart, så mycket vet jag…

Jag ber om ursäkt för den totala frånvaron av smarta tips och uppmuntran, det jag kan erbjuda idag är nog bara en liten gnutta av arbetssökandens vardagsliv. Men jag kan trösta dig, kära läsare, med att berätta att… *viskande* det här nog inte varar för evigt… 🙂