Så blev det då 2014, och som varje nyår har jag gått igenom vad det gångna året gett och vad jag hoppas att det nya året ska ge. Innan jul satt vi hos en vän och gjorde skattkartor – kollage av bilder och text där man visualiserar allt det man önskar sig för det nya året. Att klippa i gamla tidningar är väldigt meditativt, och gjorde det väldigt tydligt för mig själv att jag inte alls hade det så klart för mig vad jag vil av mitt liv som jag trodde… Men visst blev det skattkarta tillslut, även om den blev till med en gnutta ängslighet inför det nya året och tanken på hur man ska lyckas med allt man vill få till stånds.

Det finns ju de som tycker att nyår med alla nyårslöften, allt tjafs om att ’börja om’, ’nya chanser’ och ’det här kommer att vara mitt år!’ bara är fånigt, första januari är ju precis som vilken dag som helst. Men så tycker inte jag. Det är klart, helt tekniskt sätt är det kanske inte så stor skillnad mellan första januari och, till exempel sjunde mars, men ur ett psykologiskt perspektiv tror jag att det är en speciell dag, om man låter den vara det. Då kan se på det nya året som ett tillfälle att mentalt lägga undan alla sina misslyckanden från det gångna året, att vädra i känslorna i vrår och knutar, och börja om med rent bord, så att säga.

Det nya året är liksom en chans att ta risker, att slita loss sig ur gamla vanor, och att göra saker man var lite rädd att göra. Som till exempel att i Hbl öppet kungöra för nästan varenda finlandssvensk vän och släkting att man är arbetssökande. Visst var jag orolig för hur folk skulle reagera, ’arbetssökande’ är ju inte precis en titel man stoltserar med. Mest orolig var jag väl för hur farmor och mormor generationen skulle reagera. När de läste tidningen satt jag med magknip i ett annat rum och hoppades att jag inte hade skämt ut dem inför alla deras vänner.

När reaktionerna däremot blev enbart positiva var lättnaden stor, och jag blev väldigt glad, både för mig själv och för alla arbetssökande! Jag fick flera meddelande och kommentarer av både släkt och vänner, de önskade lycka till och tyckte att det är väldigt bra att det här diskuteras i samhället. Jag fick till och med några tips av en bekant om ställen jag kan kolla efter jobb! Inte en enda kommentar om att jag valt fel utbildning, att jag får skylla mig själv eller att jag bara inte försökt tillräckligt. Så skönt!

Med förnyade förhoppningar och med återställd kämpaglöd gav jag mig några dagar total ledigt från alla tankar på jobb och framtid, och firade nyår med att laga lyxig nyårsmat med skaldjursbruchetta, panerad getost och blåbärskokta päron med nutella- och mascarponekräm. Vår version av ’pappa betalar’ var kvällens perfekt win-win ’middag’ – föräldrarna betalar för ingredienserna men slipper tillreda, och lågbudget dottern får lyxmat utan utgifter! Natten firades i ljus av några egna raketer och flera grannars mångsidiga raket show!

Gott Nytt Åt åt alla, och må ni ha den självdisciplin, envishet, ödmjukhet och tur som behövs för att få allt ni vill ha!

Nyårsefterrätt, lyx!