Jag börjar med att be om ursäkt för den väldigt lång tystnaden här på bloggen. som jag nämnde i det förra inlägget, så hade jag ett potentiellt jobb på lut, men ville inte säga desto mer innan allting var klart. Ropa aldrig hej innan du är över bäcken, och sånt… Men det var nog inte lätt att vara tyst när jag så innerligt hoppades att det skulle gå vägen!

Förra veckan blev det då klart att jag fått jobb på Bukowskis som receptionist/assistent. Först skuttade jag omkring hemma en stund för jag var så glad, sedan satt jag still en stund när jag tänkte på att värdiga, professionella damer inte skuttar. Sedan skuttade jag runt en stund till när jag bestämde mig för att jag visst får skutta på min lediga tid.

Och visst har jag orsak att vara tacksam, efter alla gånger jag fått höra att ’det är såååå svårt att hitta jobb som konstvetare, du borde nog fundera på att söka någonting lite annat…’ Faktum är att det inte är enkelt att få jobb inom den här branschen, även om man är bra på det man gör. Jag har skrivit en liten lapp åt mig själv, för att om några år påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag känner mig nu.

Nu har jag varit på jobb en vecka, har fullt av ny information som namn, ansikten, vem-gör-vad/vem-sitter-var, var finns kaffekopparna, hur fungerar kopieringsmaskinen och så vidare. När jag började fick jag ett anteckningshäfte att skriva upp diverse viktig information i, som till exempel telefonnummer, de olika intendenternas specialist områden, datum och annat som jag behöver komma ihåg. Redan efter en vecka kan jag kolla bakåt i häftet och undra hur jag då inte kom ihåg vem som är intendent för smycken! Vissa saker lär man sig fort! Det orangea häftet har nu blivit mig guld värt, funderar på att lägga GPS-tracker på det så jag aldrig tappar bort det… Ska bli intressant att läsa i det om några år.

Den folkmassan av nya kolleger som jag blev introducerad till för en vecka sedan, som då kändes överväldigande, börjar nu kännas något bekant, och de är dessutom väldigt trevliga! Det är skönt att kunna utnyttja ’jag är ny här’ kortet och ställa fråga efter fråga om allting!

Trots, eller kanske tack vare, att det finns så mycket att göra och nytt att lära sig så känns det härligt att vara här – här finns en otroligt fascinerande värld som jag får ta del i och lära mig om! Nästa vecka har vi vårens Klassiska auktion med många härliga föremål – om jag skulle vinna på lotto innan auktionen finns det flera saker jag skulle bjuda på!

Jag kan inte säga absolut säkert vad som gjorde att jag fick jobbet nu, vad som gjorde det här annorlunda än de andra jobb jag sökt. Några saker kan jag ändå gissa att åtminstone hjälpte till:

För mig var det viktigt att försöka (observera ordet ’försöka’, det lyckades ju inte alltid…)att  inte falla i gropen av att känna mig arbetslös i ordets negativa bemärkelse. Det som fungerade bäst för mig var att varje månad ge någonting till någon välgörenhetsorganisation. Ibland kunde jag ge 20 euro, ibland gav jag tre euro, men huvudsaken var att jag kände mig rikare när jag kunde ge bort någonting. Det gjorde under för självkänslan, vilket i sin tur hjälpte att orka hålla ivern och hoppet uppe.

En klar bild av vad jag vill göra var också avgörande. Här hade jag problem en längre tid, eftersom jag inte riktigt kunde hitta ett specifikt jobb jag verkligen ville göra. Jag visst att jag vill arbeta med konst i någon form, och att jag vill kombinera någon slags forskning med praktiska uppgifter. Jag fick flera förslag på kulturjobb, kulturprojekt, konstundervisning för barn och så vidare, men inget av de jobben gjorde mig riktigt ivrig. Sakta men säkert, genom många samtal och kaffestunder med vänner, fick jag en lite klarare bild av vad jag ville göra rent uppgiftsmässigt, men jag kunde inte riktigt komma på någon arbetstitel som skulle innebära ens en del av det jag ville göra. För att inte tala om att hitta någon som skulle vilja betala för det!

Så en regnig söndag satt jag mig ner och framtidsplanerade utan tankar på vad den lilla pessimisten i mig sade. Jag skrev upp hur jag önskar att mitt liv skulle se ut om fem år, vad jag vill kunna göra, hur jag vill bo och så vidare. Sedan kollade jag upp bostadspriser, bostadslån, el och vatten kostnader för sådant boende, räknade ut hur mycket det kostar att äta hälsosamt och gott, gissade hur mycket jag skulle vilja lägga på kläder, böcker och annat per månad, hur mycket jag vill resa, bilkostnader, busskort, hur mycket jag vill kunna spara och ge till välgörenhet och så vidare. Sedan räknade jag ihop alltihop och fick svar på hur mycket jag vill förtjäna om fem år. Sedan la jag undan räkningarna och glömde bort dom. Två veckor senare började hjulen rulla. En slump? Vem vet, jag är glad oberoende vad det berodde på.

Kontakter. Kontakter kontakter kontakter. Undervärdera aldrig värdet av att ha kontakter. Kontakter hjälper förstås inte om man inte är kvalificerad för jobbet eller dylikt, men de hjälper att få in foten i dörren, sedan är resten upp till en själv.

Om du är registrerad arbetslös så rekommenderar jag absolut att utnyttja deras Sanssi/Duuni-kort. Berätta för potentiella arbetsgivare genast i din ansökan att du har kortet, eftersom det berättigar arbetsplatsen att söka lönesubvention om de anställer dig, det vill säga FPA kan betala en del av din lön. Mer information via länkarna ovan. Kortet garanterar såklart inte en anställning, men det är ett litet hjälpmedel som, tillsammans med mycket annat kan vara till nytta. 

Därtill kommer förstås de klassiska tipsen ’ge inte upp, ditt drömjobb finns’, ’var aktiv och speciellt proaktiv, kontakta potentiella arbetsgivare själv’, och dessa ska inte förbises, trots att de kan låta något klichéartade.

Jag är oerhört glad över att ha ett jobb jag verkligen tycker om och är entusiastisk över, och jag hoppas innerligt att alla arbetssökande ska hitta det de brinner för och få jobba med det, vad det än må vara. Det har varit spännande att se hur jag själv reagerade på att vara arbetslös, och jag är glad att jag utnyttjade den tiden för att lära känna mig själv lite bättre – att sitta hemma med sig själv flera dagar i sträck ger en hel del självinsikt om man vågar ta emot det! Men nu avslutar jag det kapitlet och tar tacksamt emot nya äventyr!

Tack och hej!
Fanny